Göran Greider jämför parkslide med människan i ny essäbok
Foto: AI-genererad illustration
Göran Greider ger sig i kast med vår tids mest omstridda trädgårdsväxter i essäboken "Rotskott från paradiset", som fick ett positivt mottagande i dagspressen när den publicerades i mars 2026.
Lupiner, parkslide och syrener under lupp
Boken kretsar kring de så kallade invasiva arterna, bland annat lupiner, parkslide, jättebalsaminer och syrener, och hur de kommit att bli laddade symboler i en bredare samhällsdebatt. Greider reder ut hur växterna ursprungligen tog sig till Sverige, ofta med hjälp av tidiga botaniker från 1500-talet och framåt, som dammsög den nya världen på frön och plantor som en del av det koloniala projektet. Även det moderna resandet spelar roll, via det som kallas koffertorganismer, små partiklar som gömmer sig i skosömmar och byxfållar.
Recensenten Ulrika Kärnborg skriver i Expressen att Greider erkänner att arter som parkslide och röd jättegunnera kan tränga undan inhemsk flora och skada ekosystem, men att han vägrar nöja sig med det moraliserande som ibland präglar debatten.
– Vi bör kalla "invasiva" växter för "nya" växter, säger Greider, enligt Svenska Dagbladet.
Boken påminner också om att de ängsmarker som ofta lyfts fram som hotade paradis i sig är skapade av människan, och att till och med björken en gång invandrat till Sverige.
Människan som den mest invasiva arten
Bokens skarpaste tes är att människan själv är den mest invasiva arten av alla. Med en biomassa som utgör hälften av jordens samlade djurliv har vi omformat landskap, klimat och livsbetingelser i grunden, skriver Kärnborg i sin recension i Expressen.
Greider går långt tillbaka i historien för att sätta dagens debatt i perspektiv, ända till superkontinenten Pangea för 200 till 300 miljoner år sedan, då alla landmassor var samlade och ingen invasivitet kunde förekomma. En konsekvens av de senaste fem hundra årens globalisering är att ett nytt Pangea bildats i praktiken, skriver Erik Andersson i Aftonbladet, eftersom världshaven inte längre utgör något hinder för arternas spridning.
I Dagens Nyheter beskriver Maja Alskog Bredberg boken som en varvning av "trevligt trädgårdssurr" med "civilisationskritiska funderingar", och konstaterar att Greider påminner läsaren om att inte skylla på växterna.
Hyllas som Greider när han är som bäst
Mottagandet i pressen är genomgående positivt. Anders K Gustafsson skriver i Falu-Kuriren att boken är "prövande, poetisk och pricksäker" och sammanfattar det som "Göran Greider när han är som bäst".
Josefin de Gregorio i Svenska Dagbladet har en invändning mot Greiders förslag att byta ut begreppet "invasiva" mot "nya" växter, men lyfter ändå fram bokens förmåga att komplicera en debatt som annars riskerar att förenklas.
Med den globala uppvärmningen väntas fler arter hitta gynnsamma miljöer att föröka sig i, både i haven och på land, vilket ger Greiders essäer en aktualitet som sträcker sig bortom trädgårdsodlingens värld.


