Irans regim skyddas av ett komplext mosaiksystem – så fungerar det

Parallella maktstrukturer håller regimen på plats

Den islamiska republiken är konstruerad med avsiktlig komplexitet. Bredvid den formella staten, med president och parlament, finns en skuggstat styrd av religiösa och militära organ som i praktiken har större makt.

Högst upp sitter den Högste ledaren, Ali Khamenei, vars beslut övertrumfar alla andra. Under honom verkar Väktarrådet, som granskar lagstiftning och kandidater till val, och Expeditionsrådet, som löser konflikter mellan institutioner. Ingen av dessa organ är folkvalda.

Revolutionsgardet, IRGC, utgör ryggraden i det militära skyddet. IRGC kontrollerar inte bara militära resurser utan också stora delar av ekonomin, bland annat inom bygg, energi och telekommunikation, vilket skapar ekonomiska incitament att försvara systemet.

Ekonomiska nätverk binder eliten till regimen

En central del av mosaikens funktion är att de som skulle kunna utmana makten i stället görs beroende av den. Religiösa stiftelser, så kallade bonyads, förvaltar enorma tillgångar och fördelas bland lojala aktörer.

– Det handlar om att skapa ett system där det är dyrare att revoltera än att samarbeta, säger en analytiker citerad av Jakob Kerren i Omni.

Bonyads är formellt välgörenhetsorganisationer men fungerar i praktiken som ekonomiska imperier kopplade till den religiösa och militära eliten. De är undantagna från ordinarie skatteregler och statlig insyn, vilket gör dem svåra att granska eller reglera utifrån.

Repression och legitimitet används parallellt

Regimen förlitar sig inte enbart på tvång. Den kombinerar repression med ett anspråk på religiös och nationalistisk legitimitet, vilket gör att delar av befolkningen, särskilt på landsbygden och i mer konservativa miljöer, fortfarande ger systemet stöd.

Basijmilisen, en frivilligstyrka under IRGC, används för att slå ned protester men fyller också en social funktion. Medlemmar får tillgång till förmåner som bostäder, utbildningsplatser och jobb, vilket rekryterar unga män från ekonomiskt utsatta grupper.

Protesterna 2022, efter Mahsa Aminis död, visade att regimen kan mobilisera dessa resurser snabbt. Över 500 demonstranter dödades och tusentals fängslades, enligt uppgifter från människorättsorganisationen Iran Human Rights.

Samtidigt har ekonomiska påtryckningar utifrån, i form av internationella sanktioner, inte lyckats bryta systemet. I stället har de i vissa fall stärkt IRGC:s ställning, eftersom gardet kontrollerar de smuggelkanaler och parallella ekonomier som vuxit fram som svar på sanktionerna.

Frågan om hur länge mosaiken håller ihop är central för analytiker som följer Iran. Inre spänningar, ekonomisk missnöje och generationsskiften bland befolkningen sätter systemet under press, men de överlappande kontrollmekanismerna är konstruerade just för att överleva sådana påfrestningar.