Ekonomer varnar: 95 procent av riksdagen stödjer åtgärd som förvärrar bränslebristen
Foto: Freepik
Nästan hela riksdagen ställer sig bakom en åtgärd som ekonomer menar förvärrar snarare än löser bränslebristen vid en ransonering, enligt en analys publicerad av Omni.
Vad är ransonering och hur påverkar det marknaden?
Ransonering innebär att staten begränsar hur mycket av en vara, till exempel bränsle, som enskilda hushåll eller företag får köpa under en krisperiod. Tanken är att fördela en knapp resurs rättvist när tillgången understiger efterfrågan.
Problemet, enligt ekonomer som citeras i analysen av Mattias Magnusson, är att prisreglering och ransonering i kombination tenderar att förvärra bristen. När priset hålls artificiellt lågt försvinner incitamenten för producenter och importörer att öka utbudet, samtidigt som efterfrågan förblir hög. Resultatet blir längre köer, svartmarknader och en kris som drar ut längre än nödvändigt.
95 procent av riksdagen stödjer fel åtgärd, enligt ekonomerna
Nio av tio riksdagsledamöter ställer sig enligt analysen bakom en lösning som ekonomer bedömer som kontraproduktiv. Det är en ovanligt bred politisk enighet, som samtidigt speglar hur stor klyftan kan vara mellan folklig intuition och ekonomisk teori i kristider.
Prisreglering upplevs av många som rättvist, eftersom det hindrar att resurser enbart tillfaller dem med störst köpkraft. Men ekonomer påpekar att ett fritt pris under en brist fyller en funktion: det signalerar till marknaden att det lönar sig att tillföra mer av varan, vilket på sikt minskar bristen.
– När priset inte får stiga saknas signalen som får aktörer att öka utbudet. Då fastnar man i bristen längre, är den samlade bedömningen från ekonomhållet som Omni återger.
Konsekvenser för framtida kriser
Frågan om ransonering är inte hypotetisk. Sverige har under senare år byggt upp sin krisberedskap, bland annat inom ramen för totalförsvaret, och scenarier med bränslebrist vid krig eller allvarliga störningar i försörjningskedjorna tas på allt större allvar av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB.
Om den politiska reflexen vid en sådan kris är prisreglering och ransonering, riskerar Sverige att låsa in sig i en situation där bristen förlängs och svarthandel uppstår parallellt med det officiella systemet. Ekonomerna i analysen menar att en mer effektiv modell kombinerar fri prissättning med riktade stöd till hushåll som saknar ekonomisk förmåga att hantera prisökningar.
Debatten om hur Sverige ska hantera nästa resurskris, och vilken roll marknadsmekanismer kontra statlig styrning ska spela, väntas bli alltmer central i takt med att beredskapsfrågorna klättrar högre på den politiska agendan.
