Massarbetslöshet hotar Mileis politiska framtid i Argentina

Möbelfabrikens stängning illustrerar en bredare kris

Ruben Barboza, 56 år, förlorade jobbet när möbelfabriken han arbetade på stängde i november. Sedan dess har han sökt trettio tjänster utan att få ett enda erbjudande, och lever nu på sin frus inkomst medan han går sin andra omgång arbetsmarknadsutbildning.

Hans situation är långt ifrån unik. Sedan Milei tillträdde som president i december 2023 med ett löfte om drastiska nedskärningar i statens utgifter har den ekonomiska chockbehandlingen slagit hårt mot industrisektorn. Fabriker har slagit igen, och de som förlorar jobbet har svårt att hitta ny anställning i en ekonomi som ännu inte återhämtat sig fullt ut.

Mileis ekonomiska framgångar räcker inte för att dölja jobbförlusterna

Mileis reformprogram har gett vissa mätbara resultat. Inflationen, som toppade på över 200 procent på årsbasis, har sjunkit markant, och fattigdomstalen har börjat röra sig nedåt efter att ha nått rekordnivåer under krisens värsta period.

Men arbetslösheten kvarstår som det mest synliga och kännbara problemet för vanliga argentinare. Ekonomiska reformer som sänkt inflation och budgetbalans tar tid att omvandlas till nya jobb, och för de miljontals argentinare som saknar arbete är makroekonomiska förbättringar svåra att omsätta i vardagen.

Det politiska trycket ökar inför kommande val. Väljare som inte märker förbättringar i sin egen ekonomiska situation tenderar att straffa sittande regeringar, och Mileis libertiarianska rörelse Friheten framskrider riskerar att förlora stöd bland just de grupper som drabbats hårdast av jobbrationaliseringarna.

Vägen framåt är osäker för både Milei och argentinska löntagare

Argentina har historiskt sett haft svårt att kombinera ekonomisk stabilisering med jobbskapande. Strukturella problem, bland annat en stor informell sektor där uppskattningsvis 40 procent av arbetskraften befinner sig, gör arbetsmarknaden svårreglerad och konjunkturkänslig.

För Milei gäller det att visa att den ekonomiska åtstramningspolitiken på sikt leder till fler och bättre jobb, inte bara lägre inflation. Misslyckas han med det riskerar jobbkrisen att bli det argument som oppositionen, från peronister till mer moderata mittenpartier, använder mest effektivt i valrörelsen framöver.

För Ruben Barboza och de hundratusentals andra argentinare i samma situation är de politiska analyserna sekundära. Det som räknas är om telefonen ringer med ett jobberbjudande.