Sänkt ISK-skatt gynnar främst storspararnas kommuner – Danderyd i topp
Foto: Freepik
Skattesänkningen på ISK-sparande, där de första 150 000 kronorna är skattefria, har i störst utsträckning kommit välbärgade kommuner till del. Det visar en genomgång av Ekot.
Danderyd, Lomma och Lidingö tog störst del av sänkningen
En tredjedel av Danderyds invånare fick den maximala skattesänkningen, vilket gör kommunen till den i landet där störst andel sparare nådde taket. Även Lomma, Lidingö och Vellinge placerar sig högt på listan, samtliga kommuner med hög genomsnittlig inkomst och förmögenhet.
I botten hamnar kommunerna Åsele, Bjuv och Södertälje, där betydligt färre invånare har ett ISK-sparande som överstiger 150 000 kronor.
Mönstret speglar en bredare ekonomisk realitet: de som redan sparar mest gynnas mest av en skattefri tröskel på en given nivå. Den som har ett ISK-konto med ett marknadsvärde under 150 000 kronor får visserligen också en skattesänkning, men inte den maximala effekten.
Regeringen vill få fler att börja spara
Syftet med reformen är enligt regeringen att stimulera sparande bland svenska hushåll, inte enbart att belöna dem som redan har ett stort kapital. Tanken är att den skattefria nivån ska sänka tröskeln för att börja investera i aktier och fonder via ISK.
ISK-spararen Bertil Fredemo ser positivt på förändringen.
– Det är bättre att man sparar än använder alla pengar, säger han till Ekot.
Kritiker menar dock att utformningen av reformen gör att pengarna i praktiken flödar dit kapital redan finns. En skattefri gräns på 150 000 kronor ger störst absolut skattelättnad till den som har ett sparande som når eller överstiger den nivån, vilket per definition gynnar de med störst befintligt kapital.
Frågan om hur skatteregler för sparande bör utformas för att nå bredare grupper är inte ny i svensk ekonomisk debatt. Tidigare förändringar av ISK-skatten, bland annat de höjningar som genomfördes när ränteläget steg, fick kritik för att slå hårt mot småsparare. Den nuvarande sänkningen välkomnas av sparare, men Ekots genomgång visar att fördelningseffekterna är ojämna geografiskt och sannolikt också inkomstmässigt.
Hur stor andel av hushållen i lägre inkomstlägen som faktiskt öppnat nya ISK-konton efter reformen är ännu inte kartlagt.