Därför klarar vissa människor svåra kriser bättre än andra

Motståndskraft är inte en medfödd egenskap

Länge antogs psykisk motståndskraft, eller resiliens, vara något man antingen föds med eller inte. Den bilden stämmer inte, enligt aktuell forskning inom psykologi och neurovetenskap. Resiliens är i stället en förmåga som formas av erfarenheter, relationer och vanor över tid.

Faktorer som tidig anknytning till trygga vuxna, ett fungerande socialt nätverk och känslan av att ha kontroll över sitt liv spelar en avgörande roll. Barn som växer upp med förutsägbara och stöttande miljöer utvecklar starkare biologiska stressregleringssystem, vilket ger dem bättre förutsättningar att hantera motgångar senare i livet.

Hjärnan och kroppen reagerar olika på stress

Under en kris aktiveras kroppens stressaxel, det system som styr utsöndringen av kortisol och adrenalin. Hos personer med hög resiliens återgår systemet snabbare till normalläge efter att hotet är över.

– Det handlar inte om att inte känna rädsla eller smärta, utan om hur snabbt och effektivt man återhämtar sig, säger en forskare inom området enligt Omni.

Sömnkvalitet, fysisk aktivitet och förmågan att reglera känslor, till exempel genom mindfulness eller kognitiva strategier, påverkar hur väl hjärnan klarar av att bearbeta svåra upplevelser. Kronisk stress och tidigare obearbetade trauman försämrar däremot återhämtningsförmågan märkbart.

Sociala band är den starkaste skyddsfaktorn

Av alla kända skyddsfaktorer är starka sociala relationer den som forskningen återkommande pekar ut som mest avgörande. Ensamhet ökar risken för utdragen psykisk ohälsa efter en kris, medan känslan av att höra till ett sammanhang fungerar som en buffert mot stress.

Det räcker inte med att ha många kontakter, kvaliteten på relationerna väger tyngre än kvantiteten. Att ha minst en person att vända sig till i svåra stunder, någon som lyssnar utan att döma, minskar den psykologiska belastningen avsevärt.

Forskningen visar också att det går att aktivt stärka sin resiliens i vardagen, bland annat genom att öva på att omtolka svåra situationer, söka socialt stöd och bygga rutiner som ger stabilitet. Det innebär att motståndskraft inte är ett fast personlighetsdrag utan något som kan utvecklas, oavsett ålder eller bakgrund.