Moderaterna välkomnar SD i regering, men draget riskerar att kosta partiministrar deras poster
Foto: AI-genererad illustration
Statsminister Ulf Kristersson och SD-ledaren Jimmie Åkesson presenterade på onsdagen en gemensam plan: om Tidöpartierna vinner valet den 13 september bildar M, SD, KD och L en majoritetsregering med Kristersson som statsminister och SD med tungt inflytande över migrations- och integrationspolitiken.
Åkesson ger upp statsministerkortet
Beskedet innebär att Åkesson formellt avstår från att kandidera till statsministerposten, något han tidigare låtit hänga öppet som ett förhandlingskort. Enligt Ekots inrikespolitiske kommentator Fredrik Furtenbach är det ett strategiskt drag.
– Det är ett sätt att vrida ett vapen ur händerna på rödgröna debattörer som ofta säger att Jimmie Åkesson kan bli statsminister. Det blir svårt att påstå det nu, säger Furtenbach till Sveriges Radio.
DN:s politiske kommentator Tomas Ramberg beskriver uppgörelsen som ett byte: Moderaterna ger SD större sakpolitiskt inflytande mot att Åkesson slutar peka på sig själv som statsministerkandidat. Åkesson hade i praktiken noll chans att bli statsminister utan riksdagens stöd, men frågan hade fungerat som ett förhandlingskort ända fram till nu.
Att han väljer att förbruka det kortet redan i april tolkar Ramberg som ett tecken på oro inför valresultatet.
– Moderaternas enda röda linje går vid statsministerposten, skriver Ramberg i DN.
Förhandlingarna beskrivs av källor med insyn som "oväntat enkla", enligt Expressen. Moderaternas statssekreterare Per Claréus ska ha haft huvudansvaret på M-sidan, medan SD:s vice ordförande Henrik Vinge representerat sitt parti.
Moderata ministrar kan förlora sina poster
Uppgörelsen är inte riskfri för Moderaterna. Ramberg pekar ut att flera moderata ministrar nu kan behöva lämna sina platser, eftersom SD förväntar sig ministerposter i proportion till partiets storlek. Justitieminister Gunnar Strömmer nämns som ett möjligt exempel. Den röda linjen skyddar Ulf, inte hans ministrar.
SVT:s Elisabeth Marmorstein lyfter en annan risk: SD:s egna väljare. Många av dem har sett det som självklart att ledaren för det största partiet blir statsminister, och beskedet kan vara svårsmält för den gruppen.
Åkesson tonar ned den aspekten och hänvisar till sakpolitiken.
– Mina väljare har, som absolut viktigaste fråga, migrations- och integrationspolitiken. Det är naturligt att vi tar den rollen, säger Åkesson till Aftonbladet.
Internt i Tidöblocket uppstod också en omedelbar spricka. Bara två timmar efter pressträffen avfärdade KD-ledaren Ebba Busch det som Kristersson och Åkesson sagt om ansvarsområden.
– Det finns inte ett mandat för ett enskilt parti bland oss fyra att lova ett annat parti något särskilt ansvarsområde, säger Busch till TT.
Liberalernas partiledare Simona Mohamsson ville inte ställa upp på intervju men uppgav i ett samlat uttalande att fördelningen av ministerposter är en senare fråga.
Kristersson motiverar timingen med att det parlamentariska läget förändrats sedan Liberalerna öppnade för SD i regeringen.
– Nu har de parlamentariska förutsättningarna ändrats på vår sida av politiken efter Liberalernas modiga beslut, säger Kristersson på pressträffen.
Valet hålls den 13 september och de exakta ministerförhandlingarna väntas ske efter ett eventuellt valresultat till högerblockets fördel.


