Dianas brors bok om prinsessan får blandat mottagande: "400 sidor av skryt och hämnd"

Barndomsskildringarna lyfts fram som bokens starkaste del

New York Times Alexandra Jacobs kallar boken "elegant och tillrättavisande" och pekar ut skildringarna från syskonens gemensamma barnrum som det mest övertygande inslaget. Där beskrivs en uppväxt kantad av både värme och hårdhet.

– Det fanns snälla nannies och mycket elaka nannies, en av dem brukade dunka deras huvuden mot varandra, eller mot en tegelvägg, citerar Jacobs ur boken.

Skildringarna ger en intim inblick i en privilegierad men långt ifrån problemfri barndom i den brittiska aristokratin.

Kritiker ser boken som ett hämndutkrävande

The Guardians Emma Brockes är betydligt mer kritisk och beskriver "Swan Song" som 400 sidor av hämndutkrävning, skryt och övertramp.

– Spencer, alltid den förfördelade, har så många oförrätter att klara upp i den här boken att det ibland är omöjligt att höra vad han faktiskt säger, skriver Brockes i sin recension.

Kritiken handlar om att Spencers egna agendor tar för stort utrymme och skymmer bilden av Diana.

En Shakespeareansk blodfejd mellan adelsätter

The Times recensent Johanna Thomas-Corr placerar boken i ett bredare dramatiskt sammanhang. Hon beskriver "Swan Song" som både ett försvarstal för prinsessan Diana och en skur av anklagelser i en Shakespeareansk blodfejd mellan två adelsätter, det vill säga familjen Spencer och kungahuset Windsor.

Det är en tolkning som lyfter fram hur boken rör sig på flera nivåer samtidigt, dels som ett personligt minnesmärke, dels som ett inlägg i en konflikt som pågått i decennier. Huruvida Charles Spencer lyckas balansera de två spåren verkar vara den centrala frågan för kritikerna, och svaren varierar beroende på vilken tidning man läser.