Georg "Jojje" Wadenius död lämnar ett tomrum i svensk musik

Wadenius var aktiv in i det sista och hade planerade spelningar kvar i kalendern när han dog. Det säger något om en artist som aldrig slutade vara musiker, oavsett ålder.

En karriär som är svår att sammanfatta

Kultursidorna brottas nu med hur man ryms in ett helt liv av musik i en enda text. Dan Backman skriver i Svenska Dagbladet att det handlade om ett skickligt, mångsidigt, nyfiket och vänligt musikanteri för små och stora.

– Det var ett skickligt, mångsidigt, nyfiket och vänligt musikanteri för små och stora som gjort smeknamnet Jojje odödligt, skriver Dan Backman i SvD.

Wadenius hade en bred karriär som sträckte sig från framgångsrik studiomusiker, där han spelade med internationella storheter, till en djupt uppskattad barnmusiker. Det är just bredden som gör honom svår att placera i ett enda fack.

Barnvisorna var mer än underhållning

Gunilla Brodrej lyfter i Expressen fram en sida av Wadenius som många bär med sig sedan barndomen, nämligen hans respekt för barn och hans förmåga att förmedla något genuint.

– Kanske är det just i denna musik, i mötet mellan lek och allvar, som vi bäst kan förstå både oss själva och våra barn, skriver hon.

Brodrej beskriver honom som en förmedlare av det ömsinta allvar som präglar den svenska barnvisan. Det var inte ett artisteri på låtsas, utan en musiker som verkligen brydde sig om sin publik, oavsett om den satt i konserthuset eller på dagismatten.

Smeknamnet Jojje blev med åren något mer än ett artistnamn. Det blev en symbol för en typ av musik och ett förhållningssätt till konsten som är svår att ersätta. Med hans bortgång försvinner en röst som förenade generationer av svenska lyssnare.