Psykolog vill se fler aprilskämt: "Fegt att sluta"

Medier backar från traditionen

Flera av Sveriges största tidningar har slutat publicera aprilskämt, bland annat Dagens Nyheter, Aftonbladet, Göteborgs-Posten och Expressen. Detsamma gäller ett flertal regionala tidningar. Beslutet kopplas ofta till debatten om fake news och mediernas ansvar att inte vilseleda sina läsare.

Per Carlbring, professor i klinisk psykologi, säger till DN att han ändå tror att aprilskämten kan vara viktigare nu än tidigare, just för att nyhetsbevakningen domineras av negativt innehåll.

– I bästa fall kan det få oss att höja garden och bli mer källkritiska, så att vi inte bara tuggar i oss det vi matas med, säger han.

Psykologen: ett socialt accepterat kontrakt

Mattias Lundberg, universitetslektor vid institutionen för psykologi vid Umeå universitet, ser aprilskämtet som ett slags överenskommelse mellan människor, ett socialt accepterat utrymme för lurendrejeri som annars brukar få konsekvenser.

– Vi borde luras mer. Aprilskämt är förhållandevis ofarliga, vi borde bejaka de acceptabla skämten, säger han till SVT Nyheter Västerbotten.

Han understryker att skämten måste vara trovärdiga för att fungera.

– Jag tycker att det är fegt att sluta med aprilskämt. Men aprilskämt ska vara subtila så att det är sannolikt att vi går på det. Sen är det ju alltid roligare att lura den som brukar gå på det, och som har en reaktion, säger Lundberg.

Klassikern som inte hade fungerat i dag

Ett av de mest omtalade svenska aprilskämten publicerades i DN den 1 april 2001. Frilansjournalisten Anders Mathlein skrev ett resereportage om den fiktiva ön Isola Lethe i Adriatiska havet, en plats med smultron, kokosnötter och billig champagne. Ön hade enligt texten besökts av kändisar som Madonna och Tom Cruise, och man tog sig dit med flygbolaget Joker Air.

Skämtet fick enormt genomslag. Den kroatiska turistbyråns kontor i Stockholm fick kö utanför dörren, nummerupplysningen blockerades av samtal och DN:s växel ringde oavbrutet.

– Det är med lite blandade känslor jag inser att det här är en av de mest uppmärksammade sakerna jag gjort under alla år som skribent. Folk nämner det fortfarande, att de trodde på det. Efter 25 år, säger Mathlein.

Han tror att genomslaget berodde på DN:s starka trovärdighet vid den tiden, och på människors benägenhet att tro på det de vill tro på. I dag hade det inte fungerat på samma sätt.

– Jag tror inte att man hade vågat satsa på något liknande som Isola Lethe i dag. Det är för mycket fake news och det är ett helt annat klimat, säger Anders Mathlein.

SVT har en längre tradition av aprilskämt, med klassiker som sändningen från 1962 då halva Sverige sprang hem för att hämta en nylonstrumpa att dra över tv:n, i tron att det gav färgbild. Frågan är om den typen av gemensamma kulturella ögonblick överhuvudtaget är möjliga i ett medielandskap där gränserna mellan seriös journalistik och desinformation upplevs som alltmer suddiga.