Rose Byrne hyllas enhälligt för Oscarsnominerad roll som mamma på gränsen

Filmen skildrar moderskapet som en mardröm

Regissören Mary Bronstein har delvis skrivit manuset utifrån egna traumatiska erfarenheter. Byrne spelar Linda, en psykoterapeut vars dotter lider av ett allvarligt matrelaterat sjukdomstillstånd och måste sondmatas dygnet runt, medan maken, spelad av Christian Slater, är nästan ständigt frånvarande.

Varken dotterns ansikte eller namn avslöjas i filmen. Kameran håller sig tätt intill Linda, och hennes nervsammanbrott kryper allt närmare i takt med att prövningarna hopar sig, bland annat en vattenläcka som tvingar henne och dottern att flytta in på ett slitet motell. Conan O'Brien spelar hennes kollega och egen terapeut, och rapparen ASAP Rocky gör en biroll som motellföreståndare.

– Sällan har förödande mammaångest gestaltats så här effektivt, skriver GP:s Maria Domellöf-Wik i sin recension.

Aftonbladets Karolina Fjellborg beskriver filmen som "en klaustrofobisk, svettig, modig, taggig och tätt ångestpackad film med inslag av både surrealism, skräck och svart humor" och anser, liksom Expressens Maria Brander, att Byrne gör sitt livs roll.

SvD: hon borde ha fått Oscarn

Byrne nominerades till en Oscar för rollen och vann en Golden Globe. SvD:s Julia Finnsiö, som ger filmen maxbetyg, skriver att hon borde ha fått statyetten.

Dagens Nyheters Fredrik Sahlin lyfter fram Bronsteins regigrepp, där huset används som symbol för det mänskliga psyket, och konstaterar att den närgångna kameran med sina täta utsnitt förstärker känslan av tunnelseende under psykisk press.

– Lindas tillstånd river mer i mitt psyke än ett monster eller spöke nånsin kan göra, skriver Sahlin.

The Guardian kallar Byrnes insats "barnstorming" och placerar filmen i sällskap med psykologiska skräckverk som "Eraserhead" och "Rosemary's Baby", fast med vardagens omöjliga krav i stället för övernaturliga hot.

Expressen noterar att Byrne, som annars förknippas med mer lättviktigt material, levererar "en känsla som aldrig går upp i hysteri, utan är en mer komplex mix av ilska, förtvivlan och envishet". Västerbottens-Kuriren beskriver det som ett briljant porträtt. Filmen har en speltid på 1 timme och 53 minuter och är från 15 år.