85 procent av norra Skandinaviens mark påverkad av exploatering

Exploateringen slår hårt mot renskötseln

Enligt uppgifter i Dagens Nyheter är 85 procent av marken i de norra delarna av Sverige, Norge och Finland redan påverkad av minst en form av markanvändning. Det lämnar lite utrymme för renar som behöver stora, ostörda områden för att beta.

För de samebyar som är beroende av dessa marker är siffrorna alarmerande. Varje nytt ingrepp, oavsett om det är en gruvöppning, en vindkraftpark eller en ny turistanläggning, minskar det sammanhängande betesland som renskötseln kräver för att fungera.

– Fortsätter exploateringen i norr på samma sätt som nu kommer mina barn och barnbarn inte kunna bedriva renskötsel. Min själ går sönder när jag tänker på det, säger Inger-Ann Omma, ordförande i Vapsten sameby.

Politiken pekar i motsatt riktning

Samtidigt som renskötarna larmar driver den svenska regeringen en politik som riskerar att öka trycket på markerna ytterligare. Energi- och näringsminister Ebba Busch, Kristdemokraterna, har tidigare uttryckt att hon vill ta bort rennäringen från riksintresse, ett skydd som i dag ger näringen företräde i mark- och miljöbeslut.

Busch arbetar också aktivt för att fler gruvor ska kunna öppna i Sverige, som ett led i jakten på de mineraler som efterfrågas i den gröna omställningen. Det skapar en direkt konflikt mellan två av statens uttalade prioriteringar, klimatomställning och bevarandet av samisk kultur och näring.

Renskötseln är inte bara en ekonomisk verksamhet utan en central del av den samiska kulturen och identiteten, något som också skyddas i internationell rätt genom bland annat ILO-konvention 169 om ursprungsfolks rättigheter, som Sverige ännu inte ratificerat.

En näring under samtidigt tryck från flera håll

Det som gör situationen särskilt svår är att pressen inte kommer från ett enda håll. Gruvor, vindkraft, vägar och ett växande friluftsliv med fler turister konkurrerar alla om samma marker, och effekterna förstärker varandra.

För samebyarna innebär det ständiga förhandlingar, överklaganden och en tilltagande känsla av att förlora mark i en takt som inte går att kompensera. Vapsten sameby är en av många som berörs, och Inger-Ann Ommas ord speglar en frustration som delas brett inom näringen.

Frågan om hur Sverige ska balansera mineralutvinning och grön energiproduktion mot samiska rättigheter väntas bli alltmer central i den politiska debatten, inte minst när regeringens mineralstrategi och eventuella förändringar av riksintresseskyddet ska behandlas framöver.