Kristersson: Sverige drivande kraft i ett starkare europeiskt Nato

Europa kan inte längre förlita sig på USA

Kristersson är tydlig med att det transatlantiska försvarssamarbetet inte kan se ut som tidigare. Under ett arbetsplatsbesök i Stockholm, tillsammans med utbildningsminister Simona Mohamsson, sa han att Europa befinner sig mitt i den största upprustningen av försvarsförmågan sedan kalla kriget.

– I längden kan vi inte räkna med att USA ska stå för lejonparten av försvaret av Europa, säger Ulf Kristersson, statsminister.

Enligt uppgifter till Wall Street Journal har Trumps uttalanden om ett eventuellt Nato-utträde lett till samtal om ett "europeiskt Nato", där Sverige är ett av de deltagande länderna. Kristersson vill dock inte beskriva samtalen som en reservplan eller ett alternativ till alliansen. Han framställer det i stället som en naturlig fortsättning på något som amerikanska presidenter krävt under många år, nämligen att Europa tar ett större ansvar för sitt eget försvar.

– Ett starkare europeiskt Nato är precis det vi bygger nu och Sverige är en drivande kraft, säger han.

Sverige fokuserar på Östersjön

Sveriges bidrag till det stärkta europeiska försvaret koncentreras framför allt till Östersjöregionen. Kristersson beskriver säkerhetsläget i området som allvarligare än på länge, med återkommande kabelbrott och misstänkt sabotage.

– Östersjön har ju aldrig varit mer hotad och ifrågasatt än vad den är just nu med ständiga kabelbrott och ständiga konstiga, dåliga sjömän som släpar ankar och förstör saker. Östersjön har heller aldrig varit så skyddad och bevakad som den är nu. Där bidrar vi rejält, säger Kristersson.

Frågan om Natos generalsekreterare Mark Rutte, som fått kritik för sitt sätt att hantera relationen till Trump, vill Kristersson inte ta ställning till. Han menar att en generalsekreterare måste balansera mellan olika intressen inom en allians som rymmer både europeiska och amerikanska medlemsländer.

Europeiska Natoländer har under de senaste månaderna intensifierat diskussionerna om hur kontinenten ska kunna axla ett större försvarsbördansvar, oavsett hur det amerikanska engagemanget i alliansen utvecklas framöver.