Nästan tusen politiker byter parti inför valet – vanligast att hoppa från M till KD

M tappar till KD

Det vanligaste partibytet går från Moderaterna till Kristdemokraterna. Artisten och lokalpolitikern Richard Herrey är ett av de mer uppmärksammade exemplen på den rörelsen.

– Ideologiskt är de två sidor av samma mynt, men KD har lite mer hjärta, säger han.

Bytet speglar en rörelse som verkar handla mer om profil och ton än om ideologiska klyftor. Både M och KD befinner sig i det borgerliga blocket och ingår i samma regeringsunderlag, men KD:s tydligare betoning på familjevärderingar och socialt ansvar tycks locka politiker som söker en något annorlunda inriktning.

Ovanliga hopp över blockgränsen

Mer sällsynt är de partibytare som korsar den traditionella blockgränsen. Lokalpolitikern Malin Sääv har gjort resan från Vänsterpartiet till Sverigedemokraterna, en förflyttning som ideologiskt sett är bland de mest dramatiska möjliga i svensk politik.

Sääv beskriver SD som "det nya arbetarpartiet" och säger till DN att hon ser det som ett "sundhetstecken" att byta parti. Uttalandet illustrerar hur SD aktivt positionerar sig som ett alternativ för väljare och politiker med rötter i arbetarrörelsen.

Liknande narrativ har förekommit i flera europeiska länder, bland annat Frankrike, Italien och Danmark, där högernationalistiska partier tagit röster och medlemmar från traditionella vänsterpartier genom att betona ekonomisk trygghet och invandringskritik.

Tusen partibytare ger valrörelsen ny dynamik

Det samlade antalet, närmare tusen kandidater som byter parti, är anmärkningsvärt inför ett enskilt val. Genomgången från DN ger ingen fullständig bild av vilka partier som vinner respektive förlorar flest kandidater totalt, men mönstret med flödet från M till KD sticker ut som den dominerande strömmen.

Partibyten på kandidatnivå påverkar sällan valresultaten dramatiskt, men de signalerar interna spänningar och förskjutningar i väljarbasen som partiledningarna behöver förhålla sig till. Med några månader kvar till valet väntas fler kandidatlistor fastställas, vilket kan ge en tydligare bild av hur stora förlusterna och vinsterna faktiskt är för respektive parti.