Partiledarna säger sig beredda att dö för Sverige, men vad menar de egentligen?

Vad är det vi förväntas ta en kula för?

I Di/Expressens partiledardebatt uppgav samtliga partiledare att de är beredda att dö för Sverige. Uttalandena har sedan dess väckt reaktioner i den svenska opinionsjournalistiken.

– Vad exakt är det vi förväntas ta en kula för? Rätten att stå i kö? Jantelagen? Ett Lindex i varje tätort? Det kommunala självstyret? skriver Kristofer Ahlström i Dagens Nyheter.

Frågan är inte ny, men partiledardebattens samlade svar gav den ny aktualitet. Krönikörer i Aftonbladet, DN och Expressen har under veckan kommit med olika svar, och de pekar i delvis olika riktningar.

Partiledarna offrar andras liv, inte sina egna

Marcus Hägglund lyfter i Aftonbladet en mer konkret invändning mot retorikens trovärdighet. Det är inte partiledarna själva som hamnar i skyttegravarna om kriget kommer.

– Det partiledarna säger mellan raderna är ju egentligen att de är villiga att offra livet på unga i min ålder, vare sig vi vill det eller ej, skriver han.

Hägglunds poäng är att dödsviljan är enkel att deklarera när risken bärs av någon annan. Partiledare i 50-årsåldern skickas inte till fronten, det gör värnpliktiga i 20-årsåldern.

Kriget i Ukraina ger frågan ett annat svar

Erik Wiman argumenterar i Expressen för att det är lätt att göra sig lustig över frågan, men att det riskerar att missa något väsentligt. Kriget i Ukraina visar att soldater inte alltid kan välja vilka krig de tycker är rimliga, ändå dör de för något konkret.

– Så vad är det de dör för? Sina familjer, barnens framtid, demokrati, friheten till egna beslut. Med andra ord, de dog för sitt land, där allt det rymdes, skriver han.

Wimans läsning ger partiledarsvarens retorik en mer välvillig tolkning: det abstrakta "Sverige" fylls av varje individ med eget innehåll, och det gör det inte meningslöst. Debatten mellan de tre krönikörsrösterna speglar en bredare samhällsdiskussion om vad försvarsvilja faktiskt kräver av medborgarna, och om politikernas ansvar att vara ärliga om vad den frågan verkligen ställer.