Foto: Freepik
Talmannen Andreas Norléns beslut att hålla statsministeromröstning om Centerledaren Elisabeth Thand Ringqvist är oväntat och ologiskt, anser flera politiska bedömare. Enligt kommentatorerna speglar beslutet ett pressat läge i regeringsbildningen.
Varför överraskade beslutet?
Många hade väntat sig en omröstning om S-ledaren Magdalena Andersson eller ett sonderingsuppdrag till M-ledaren Ulf Kristersson. Det säger Ekots inrikespolitiska kommentator Fredrik Furtenbach i podden Det politiska spelet.
Thand Ringqvist hade tidigare fått uppdraget att sondera för en mittenregering med Magdalena Andersson som statsminister. Uppdraget misslyckades, men Norlén vill ändå ha en omröstning, enligt SVT:s analys. Den gäller alltså Thand Ringqvist och inte Andersson.
Vad ligger bakom talmannens val?
Furtenbach pekar på att varken Andersson eller Kristersson vill ha omröstningar om sig själva. Det kan förklara det han kallar ett ”klart udda” förslag.
– Då hamnar Svarte Petter hos Elisabeth Thand Ringqvist i stället, säger Furtenbach.
DN:s politiska kommentator Tomas Ramberg beskriver en talman som inte var entusiastisk när han mötte pressen på torsdagen.
– Han tycker att det är väldigt jobbigt att vara talman nu när partierna är så oense om vad han ska göra, säger Ramberg i podden Älskade politik.
Han tillägger att Norlén nu tvingas fatta egna beslut, något som enligt Ramberg känns jobbigt för talmannen.
Missnöjet växer bland partierna
SVT:s inrikespolitiske kommentator Mats Knutson menar att beslutet visar att läget är lika låst som tidigare. Han skriver att omröstningen är dömd att misslyckas och att missnöjet med talmannen växer bland flera partier i riksdagen.
Inom S och MP anser man enligt Knutson att Norlén i stället borde ha gett Kristersson ett nytt sonderingsuppdrag. Talmannen har avstått från det av partitaktiska skäl, skriver han.
Knutson beskriver tanken bakom omröstningen så här: den mittenregering som Centerpartiet har talat om prövas i botten, också formellt. Syftet är att öka pressen på partierna att ta steg framåt i regeringsbildningen.