Varför elitidrottare bajsar på sig, förklarat av experter
Foto: AI-genererad illustration
Incidenten under en Hyrox-tävling som spred sig viralt under veckan satte fokus på ett tabubelagt men vanligt fenomen inom uthållighetsidrott.
Magtarmkanalen klarar inte av extrem ansträngning
Under intensiv fysisk belastning prioriterar kroppen blodflödet till de arbetande musklerna, inte till matsmältningssystemet. Det innebär att tarmarna får kraftigt reducerad blodtillförsel, vilket stör deras normala funktion och kan utlösa okontrollerbara rörelser.
Fenomenet kallas ibland "runner's gut" och är särskilt vanligt vid löpning, triathlon och andra uthållighetsdiscipliner. Studier visar att upp till 50 procent av maratonlöpare upplever mag- och tarmproblem under tävling, och för en del slutar det med ofrivillig avföring.
Hyrox, som kombinerar löpning med funktionella styrkeövningar, belastar kroppen på ett sätt som gör problemet extra påtagligt. Skiftningarna mellan aerob uthållighet och explosiva rörelser sätter tarmarna under konstant stress.
Elitidrottare ser det som en del av sporten
Det som chockar åskådare uppfattas ofta som vardag av de berörda idrottarna själva. Flera välkända namn inom uthållighetsidrott har öppet berättat om liknande incidenter, bland annat Paula Radcliffe som under ett VM-lopp 2005 stannade vid vägkanten och Ironman-veteraner som rutinmässigt diskuterar ämnet i poddar och intervjuer.
– Det är en fysiologisk reaktion, inte ett tecken på dålig förberedelse. Kroppen gör vad den måste för att prestera maximalt, säger Andrew Boullosa, idrottsfysiolog med specialisering på uthållighetsidrott.
Faktorer som ökar risken inkluderar hög intensitet nära maxpuls, intag av energigeler eller sportdrycker under loppet, stress och nervositet inför start, samt otillräcklig tid för toalettbesök i uppvärmningsfasen.
Kosten dagarna innan avgör mycket
Näringen dagarna före tävling spelar en central roll. Fiberrik mat, mjölkprodukter och koffein är kända utlösare, och många elitidrottare följer strikta kostprotokoll inför tävling för att minimera risken.
Kolhydratsladdning, en vanlig strategi inför uthållighetsevenemang, kan paradoxalt nog öka risken om den genomförs med fel livsmedel. Pasta, vitt ris och bananer är säkrare alternativ än fullkorn och baljväxter.
Trots medvetenheten om riskerna väljer de flesta tävlande att inte kompromissa med sin energistrategi. Prestationen väger tyngre än risken för en pinsam incident, och med den inställningen fortsätter fenomenet att dyka upp, på Hyrox-banor såväl som i maraton och Ironman.


