AI-genererade bilder gör att filmaffischer och albumomslag ser likadana ut

Varför ser allt ut som om det kommer från samma källa?

Fenomenet har ett namn bland designers och kulturkritiker: "visuell hissmusik", ett begrepp som syftar på estetik som är tekniskt kompetent men känslomässigt neutral. Precis som hissmusik är utformad för att inte störa någon, producerar AI-verktyg bilder optimerade för att tilltala så många som möjligt.

Bakom likheten ligger att populära bildgenererande modeller, bland annat Midjourney, DALL-E och Stable Diffusion, tränats på liknande dataset. Det gör att de tenderar att producera bilder med samma ljussättning, samma mjuka färgpaletter och samma kompositionsmönster, oavsett vem som ger instruktionerna.

– Det är inte att verktygen är dåliga, det är att alla använder dem på samma sätt och ber om ungefär samma saker, säger en grafisk designer citerad i en analys av fenomenet hos Omni.

Marknaden premierar det bekanta

Algoritmerna på Spotify, Netflix och Instagram förstärker problemet. Plattformarnas rekommendationssystem gynnar material som liknar det som redan fungerat, vilket skapar ett incitament för bolag att hålla sig inom trygga estetiska ramar.

Resultatet syns tydligast inom streamingtjänster för musik och film. Albumomslag domineras av suddiga bakgrunder med centrerat porträttfoto och sans-serif-typsnitt, medan filmaffischer återanvänder formeln med dramatisk himmel och protagonist i förgrunden.

Fenomenet är inte helt nytt. Liknande diskussioner fördes om Photoshops effekt på reklambranschen på 2000-talet och om hur Instagram-filtren homogeniserade fotografin under 2010-talet. Skillnaden nu är hastigheten, AI-verktyg gör det möjligt att producera hundratals varianter på minuter, vilket ökar volymen av likartad estetik dramatiskt.

Kan ögat vänja sig, eller sker en motreaktion?

Kulturhistoriker pekar på två möjliga utfall. Antingen normaliseras den AI-genererade estetiken och betraktaren slutar reagera på den, på samma sätt som de flesta inte längre noterar hissmusik. Eller så utlöser homogeniseringen en motreaktion där handgjord, medvetet operfekt estetik ökar i värde.

Tecken på den senare trenden syns redan i framväxten av så kallad "intentional ugliness" inom grafisk design, där designers medvetet bryter mot regler om balans och harmoni för att skilja sig från AI-estetikens polerade yta.

Hur konsumenter och branschen förhåller sig till den visuella homogeniseringen lär bli en av de centrala designfrågorna under de närmaste åren, i takt med att AI-verktygen blir ännu mer tillgängliga och utbredda.