Foto: Freepik
Meta och OpenAI har nyligen släppt AI-assistenterna Muse och Dots, som representeras av fluffiga maskotar med rosiga kinder och små baskrar. Enligt Bloomberg är designen till för att minska användarnas oro över att dela personlig data.
Vad kan assistenterna göra?
Muse och Dots är AI-agenter som kan utföra digitala uppgifter åt användaren. Hur användbara de är beror på hur mycket personlig information användaren är beredd att dela.
Meta presenterade Muse i september, skriver Scientific American. Agenten har en egen "dator" och kan göra inköp, skicka e-post och fylla i formulär, om användaren ger den åtkomst.
OpenAI följde några veckor senare med Dots, som företaget beskriver som "always-on agents built to handle everything". De riktar sig till de högst betalande prenumeranterna. Dots kan arbeta mer självständigt och göra "proactive research" även när användaren inte är aktiv.
Varför ser agenterna så söta ut?
Både Muse och Dots är utformade som en textkonversation med en vän. Användaren ger agenten ett namn och en gullig avatar, och språket är mer vardagligt än hos en traditionell chattbot. Muse har en gratisnivå, och OpenAI har sagt att Dots ska nå fler användare inom kort.
Tekniken i sig är inte ny, enligt Nikhil Singh, datavetare vid Dartmouth College. Agenter har byggts för olika uppgifter i flera år, och tidigare i år blev den fria öppen källkod-agenten OpenClaw en snackis i Silicon Valley. Skillnaden är att Muse och Dots når en stor kommersiell publik med nästan ingen inlärningskurva.
Varnar för för stor tillit
Thomas Smith på Fast Company har testat Muse den senaste månaden och skriver om strategin bakom söthetssatsningen. Han varnar för att den gulliga maskoten och det personliga tilltalet kan få användare att känna större tilltro än vad som är motiverat. Han pekar också på riskerna med att tekniken fortfarande är relativt oprövad.
Scientific Americans reporter Mary Randolph lät två agenter, som hon döpte till Mark och Sam, sköta ärenden under en vecka. Hon bad forskare om råd för hur de bäst kunde testas. Bland annat lät hon Mark logga in på hennes Facebook-konto och leta soffor, lampor och mattor på Marketplace. Med hennes godkännande kunde agenten skriva och skicka meddelanden till säljare. Användare kan också ge agenterna generell behörighet att göra sådant på egen hand.
Singh pekar på att de stora samhällsskillnaderna kan komma av hur snabbt och brett agenterna används, alltså hur många som tar dem i bruk och till vad.
