Brittiska Israelsanktioner kan gynna både Netanyahu och Burnham

Sanktionerna ger Netanyahu nytt bränsle inför valet

Analysen kommer från David M Halbfinger i New York Times, som menar att den israeliska regeringen kan använda de brittiska sanktionerna som ett mobiliseringsverktyg. Tanken är att omvärldens kritik stärker Netanyahus ställning hos den egna väljarkåren snarare än att försvaga den.

Halbfinger citerar den tidigare israeliske diplomaten Alon Pinkas, som beskriver hur den israeliska regeringen förhåller sig till internationell press.

– Den israeliska regeringen njuter av tanken på att världen är emot dem, säger Alon Pinkas, tidigare israelisk diplomat, enligt New York Times.

Enligt Halbfingers analys pågår dessutom en intern tävling inom Netanyahus koalition. Det är en slags tävling på gång inom Netanyahus koalition om att vara störst och mest högljudd när det kommer till att tala om för resten av världen vart den kan dra, skriver han. Sanktionerna ger koalitionens högerflygel ett nytt argument att samlas kring inför kommande val.

Burnham ser sanktionerna som en valtillgång

På den brittiska sidan är kalkylen en annan. Skribenten Kiran Stacey skriver i The Guardian att handelsstoppet passar Andy Burnham politiskt, särskilt mot bakgrund av att Labour tappat stöd bland progressiva och muslimska väljare. Många av dessa väljare har enligt Stacey lämnat partiet till förmån för Green Party, delvis på grund av Labours tidigare Israelpolitik.

– Det fanns en tid när strikta handelssanktioner mot Israel hade varit en politisk risk för en brittisk premiärminister att ta. Andy Burnham, däremot, ser det som en valtillgång, skriver Stacey i The Guardian.

Analyserna, publicerade av New York Times respektive The Guardian, pekar alltså i samma riktning: att sanktionerna mot de olagliga bosättningarna på Västbanken riskerar att förstärka de politiska positioner de var tänkta att utmana, och att effekterna kan bli mer komplexa än vad som avsågs från brittiskt håll.