Europa förbereder sig för Nato utan USA, men hindren är gigantiska

Vad händer om USA lämnar Nato?

Scenariot som tidigare betraktades som otänkbart diskuteras nu öppet i europeiska huvudstäder. Trump har vid upprepade tillfällen signalerat att USA kan dra sig ur alliansen, vilket tvingat europeiska ledare att konkret planera för ett försvar utan den amerikanska säkerhetsgarantin.

Ett europeiskt Nato skulle i grunden förändra hur kontinenten organiserar sitt försvar. I dag är USA:s bidrag till alliansen avgörande, inte bara i form av trupper och baser, utan framför allt genom avancerad militär teknologi, kärnvapenparaply och underrättelsekapacitet som europeiska länder saknar möjlighet att ersätta på kort sikt.

Pengarna och tekniken är de största hindren

Försvarsutgifterna är en central fråga. Flera europeiska länder, bland annat Tyskland, Frankrike och Polen, har aviserat kraftiga höjningar av sina försvarsbudgetar, men gapet till USA:s kapacitet förblir enormt.

– Ok, bye bye, är inte ett alternativ vi kan ignorera längre, säger en europeisk försvarsanalytiker citerad i Omnis rapportering.

Utöver pengar handlar hindren om teknologi. USA kontrollerar kritiska system som satellitspaning, avancerade missilförsvar och säkra kommunikationsnätverk som Europa i dag är beroende av. Att bygga upp motsvarande kapacitet skulle ta decennier och kosta astronomiska summor.

Kärnvapenfrågan är särskilt känslig. Frankrike är det enda EU-landet med ett eget kärnvapenarsenal, och huruvida Paris är berett att utvidga sin kärnvapengaranti till övriga Europa är långt ifrån avgjort.

Maktkampen inom Europa försvårar samordningen

Utöver de tekniska och ekonomiska hindren finns en politisk dimension som riskerar att blockera framsteg. Europeiska länder har historiskt haft svårt att enas om gemensam försvarsplanering, delvis på grund av konkurrerande nationella intressen och olika syn på hotbilder.

Länder i östra Europa, bland annat Polen och de baltiska staterna, prioriterar ett robust territorialförsvar mot Ryssland. Länder i väst och syd har andra prioriteringar. Att samordna dessa intressen utan USA:s sammanhållande roll är en komplex politisk uppgift.

EU:s försvarssamarbete, bland annat genom det permanenta strukturerade samarbetet Pesco, har kritiserats för att leverera för lite trots ambitiösa målsättningar. Att skala upp detta till ett fullvärdigt kollektivt försvar i Natos storleksordning är en kvalitativt annan utmaning.

Diskussionerna om ett europeiskt Nato väntas intensifieras under 2025 och 2026, särskilt inför Natos toppmöte där alliansens framtid och bördefördelning åter hamnar i fokus.