Experter varnar: Avsaltningsanläggningarna i Persiska viken mer utsatta än oljan
Foto: AI-genererad illustration
Hundratals avsaltningsanläggningar längs Persiska viken, som förser miljontals människor med dricksvatten, ligger inom räckhåll för iranska robotar och drönare. Analytiker varnar nu för att vatten, inte olja, är den mest sårbara resursen i regionen.
“Saltvattenkungadömen” helt beroende av avsaltning
Gulfstaternas beroende av avsaltad havsvatten är extremt. Kuwait hämtar 90 procent av sitt dricksvatten från avsaltningsanläggningar, enligt uppgifter från AP. I Oman är siffran 86 procent och i Saudiarabien 70 procent.
– Alla tänker på Saudiarabien och dess grannar som oljestater, men jag kallar dem för saltvattenkungadömen, säger Michael Christopher Low, Mellanösternexpert vid Utah-universitetet, till AP.
Det är en infrastruktur som byggdes upp under decennier av oljerikedomar och som nu utgör en strategisk akilleshäl i ett alltmer spänt säkerhetsläge.
– Det är en speciell sårbarhet, säger Low.
Iran har redan slagit mot civil vatteninfrastruktur
Oron är inte längre hypotetisk. Iran har upprepade gånger attackerat grannländernas infrastruktur med missiler och drönare sedan israeliska och amerikanska angrepp mot iranska mål, rapporterar AFP. I en av attackerna slog Iran mot bränsletankar vid Kuwaits internationella flygplats och skadade en avsaltningsanläggning i Bahrain.
Bahrain har formellt anklagat Iran för att ha orsakat skadorna på vattenanläggningen. Israel å sin sida förnekade via en militär talesperson, enligt Reuters, att landet attackerat eller siktat in sig på någon avsaltningsanläggning i Iran.
Enligt AP finns en utbredd oro i regionen för att angrepp mot civil infrastruktur ska eskalera ytterligare. En förstörd avsaltningsanläggning i ett land som Kuwait skulle inte bara slå mot ekonomin, utan direkt mot befolkningens tillgång till dricksvatten inom dagar.
Konflikten ställer nu frågan om hur väl rustade Gulfstaterna är för att skydda den infrastruktur som bokstavligen håller dem vid liv, och om det internationella samfundet är berett att behandla hot mot vattenförsörjning med samma allvar som hot mot energiproduktion.
