FN backar ny världskarta som visar Afrika i verklig storlek

Den gamla kartan förvränger storlekarna kraftigt

Den vanligaste världskartan i dag bygger på Mercatorprojektionen, framtagen av den flamländske kartografen Gerardus Mercator år 1569. Den konstruerades ursprungligen för sjöfart och bevarar vinklar väl, men förvränger ytor dramatiskt ju längre från ekvatorn ett land ligger.

Resultatet är att Europa och Nordamerika ser oproportionerligt stora ut, medan länder nära ekvatorn, bland annat i Afrika, Sydamerika och Sydostasien, framstår som mindre än de är. Afrika har en landyta på cirka 30 miljoner kvadratkilometer, ungefär tre gånger så stor som USA och nästan tio gånger så stor som Indien, men ser på Mercatorkartan ut att vara jämförbar med dessa.

Equal Earth är en så kallad likyteprojektionskarta, vilket innebär att ytor återges i korrekta proportioner i förhållande till varandra. Kartan togs fram 2018 av kartograferna Bojan Šavrič, Tom Patterson och Bernhard Jenny.

FN vill motverka snedvridna bilder av världen

Beslutet i generalförsamlingen är en markering om att den geografiska självbilden spelar roll i internationella sammanhang. En karta som konsekvent förminskar Afrika och det globala syd riskerar att påverka hur länder och regioner uppfattas i politiska och ekonomiska diskussioner.

Afrika är med sina 54 länder och över 1,4 miljarder invånare den folkrikaste kontinenten efter Asien, och väntas stå för en stor del av världens befolkningstillväxt under resten av 2000-talet. Att kontinenten på den dominerande världskartan ser ut att vara ungefär lika stor som Grönland, som i verkligheten är fjorton gånger mindre, har länge kritiserats av geografer och forskare.

FN:s beslut att rekommendera Equal Earth är inte bindande för medlemsstaterna, men innebär att organisationen själv avser att använda kartan i sitt officiella material.

Kartor har alltid speglat maktförhållanden

Diskussionen om kartprojektion är inte ny. Redan på 1970-talet introducerade den tyske historikern Arno Peters en alternativ projektion, den så kallade Peterskartan, med liknande motiv, att ge det globala syd en rättvisare representation. Den möttes av både entusiasm och kritik från kartografer som menade att den introducerade andra typer av förvrängningar.

Equal Earth anses av många kartografer vara ett mer balanserat alternativ än Peterskartan, eftersom den kombinerar korrekta ytor med ett estetiskt tilltalande utseende som gör kontinenternas former mer igenkännbara.

Hur snabbt den nya kartan sprids i praktiken, i skolböcker, på nyhetsredaktioner och i läromedel världen över, återstår att se. FN:s rekommendation väntas ändå ge Equal Earth ett betydande genomslag i internationella institutioner under de kommande åren.