Kim Jong-un och Lukasjenko bygger ny sanktionsaxel mot omvärlden

Vad driver de två diktatorerna samman?

Både Kim Jong-un och Aleksandr Lukasjenko leder regimer som är hårt drabbade av västliga sanktioner, och det är just det gemensamma trycket utifrån som utgör kittet i relationen. Nordkorea är sedan decennier isolerat av FN och västvärlden på grund av sitt kärnvapenprogram, medan Belarus drabbades av massiva EU-sanktioner efter Lukasjenkos brutala nedslående av protesterna 2020 och 2021.

Genom att söka varandra skapar de två länderna alternativa handels- och samarbetskanaler som kringgår det internationella trycket. Relationen handlar inte enbart om symbolisk solidaritet, utan om konkreta ekonomiska och politiska vinster för båda sidor.

Vad utbyts i alliansen?

Samarbetet mellan Minsk och Pyongyang spänner över flera områden, rapporterar Omni i en analys av Jakob Kerren. Belarus har teknologisk kompetens inom bland annat maskintillverkning och jordbrukssektorn som Nordkorea saknar, medan Nordkorea erbjuder en regim som är van att överleva under extremt sanktonstryck och som har erfarenhet av att bygga parallella ekonomiska system utanför västlig kontroll.

– De behöver varandra inte bara ekonomiskt utan också politiskt. Varje nytt avtal signalerar till omvärlden att isoleringen inte fungerar, säger en analytiker citerad i materialet.

Alliansen fungerar också som ett budskap utåt. Ju fler liknande partnerskap sanktionerade stater ingår, desto mer undermineras tanken att ekonomisk isolering ska pressa fram politiska förändringar.

En del av ett bredare mönster

Belarus och Nordkorea är inte ensamma om denna typ av samarbete. Liknande axlar har vuxit fram mellan Ryssland, Iran och Nordkorea under de senaste åren, bland annat i form av vapenhandel och energiavtal som alla tre länderna officiellt förnekar eller tonar ned.

Lukasjenko är sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 alltmer beroende av Moskva, och Belarus territorium användes som uppmarschområde för ryska styrkor. Det gör att Minsk i praktiken rör sig allt djupare in i en sfär av stater som alla befinner sig i konflikt med den regelbaserade världsordning som väst förespråkar.

Kim Jong-un å sin sida har under samma period fördjupat banden till Ryssland, och enligt uppgifter från bland annat ukrainsk underrättelsetjänst och amerikanska myndigheter har Nordkorea levererat artillerigranater och ballistiska missiler till Ryssland för användning i kriget mot Ukraina.

Frågan som analytiker nu ställer är hur långt denna sanktionsaxel kan sträckas och om den på sikt kan skapa ett parallellt ekonomiskt system tillräckligt robust för att göra de deltagande regimerna genuint immuna mot västliga påtryckningar. Svaret på den frågan avgör om sanktioner som utrikespolitiskt verktyg behåller sin relevans framöver.