Över 90 Labour-parlamentariker kräver Starmers avgång, men ingen utmanare har tagit steget
Foto: Freepik
Mer än 90 av Labours 403 parlamentariker har krävt premiärminister Keir Starmers avgång, men trots det verkar ingen av de potentiella utmanarna redo att formellt utmana honom om partiledarpositionen.
Det är bilden som målas upp i brittisk press efter att trycket mot den sittande premiärministern ökat markant under maj 2026.
Fyra toppnamn i startgroparna, men ingen avfyrar
Åtminstone fyra namnkunniga Labour-politiker anses ligga i startgroparna för att utmana Starmer, rapporterar The Telegraphs Daniel Martin och Tony Driver. Situationen beskrivs som att partiets största kanoner är riktade mot premiärministern, men att ingen ännu vågat avfyra.
Bland de mest namngivna kandidaterna finns hälsoministern Wes Streeting, som lämnade regeringen, och Manchesters borgmästare Andy Burnham. De representerar olika politiska läger inom partiet, Streeting mittenfalangen och Burnham den så kallade mjuka vänstern, och står därmed ideologiskt ganska långt ifrån varandra.
The Guardians Jessica Elgot frågar sig om det låsta läget kan leda till en oväntad allians mellan just dessa två falanger. Starmer är inte deras enda gemensamma nämnare.
– De är båda djupt oroade av Reform, och framförallt av framväxten av bisarr och rutinmässig rasism från ytterhögern, skriver Elgot.
Burnhams lokala valresultat kan avgöra hela ledarstriden
Mycket av den interna maktkampen kretsar nu kring ett enda kommande val. Enligt Patrick Maguire i The Times hänger hela ledarfrågan på om Andy Burnham vinner det stundande lokalvalet i Manchester.
Förlorar han saknar han formellt den plattform som krävs för att kandidera till partiledare. Vinner han däremot har han bevisat att han kan besegra Nigel Farage och hans parti Reform vid valurnorna, något som väger tungt i ett Labour under press från högerpopulismen.
– Och om han gör det kan han mycket väl vara premiärminister inom åtta veckor, skriver Maguire.
Lokalvalet framstår därmed inte bara som ett regionalt maktprov utan som en potentiell startpistol för en öppen ledarstrid i ett av Europas största socialdemokratiska partier.