Trump möter Xi i Kina utan övertaget – handel, Iran och Taiwan på agendan

USA sätter inte längre villkoren ensamt

Maktbalansen mellan världens två största ekonomier har förskjutits. Trump går in i mötet utan det övertag som tidigare amerikanska presidenter ofta haft i förhandlingar med Peking.

Kina har under de senaste åren stärkt sin ställning ekonomiskt och diplomatiskt, vilket gör att Xi Jinping inte behöver göra stora eftergifter för att hålla relationen vid liv. Det förändrar dynamiken i rummet, och gör att USA:s krav, oavsett om de gäller handel eller säkerhet, möts med större motstånd än tidigare.

Handelskonflikten och det känsliga Iran-spåret

Handeln är den mest omedelbara stridsfrågan. USA och Kina har länge levt med ömsesidiga tullar och handelshinder, och Trump har under sin tid vid makten använt ekonomiska påtryckningar som sitt viktigaste verktyg mot Peking.

Men Kina har svarat med egna motåtgärder och byggt alternativa handelspartnerskap, bland annat med länder i Sydostasien, Afrika och Mellanöstern. Det minskar Washingtons hävstång.

Iran är ett annat spår som komplicerar samtalen. Kina är en av Irans viktigaste handelspartner och köpare av iransk olja, vilket sätter Peking i direkt konflikt med Washingtons sanktionspolitik. Trump vill att Kina ska pressa Teheran, men Xi har lite incitament att göra det utan att få något i utbyte.

AI och Taiwan, frågorna utan enkla svar

Artificiell intelligens har blivit en central geopolitisk fråga. USA har infört exportrestriktioner mot avancerade halvledare till Kina i syfte att bromsa landets AI-utveckling, och Kina har svarat med att accelerera sin inhemska chipproduktion. Toppmötet väntas inte lösa konflikten, men kan ge signaler om hur långt båda sidor är beredda att gå.

Taiwan förblir den mest explosiva frågan. Xi har aldrig uteslutit militärt våld för att återförena ön med fastlandet, och USA:s stöd till Taiwan är en av de djupaste sprickorna i relationen. Några genombrott väntas inte, men tonen i hur ledarna hanterar frågan offentligt skickar signaler till både allierade och motståndare.

Toppmötet äger rum i ett geopolitiskt klimat där ingen av parterna har råd att eskalera öppet, men heller inte vill framstå som den svagare parten inför sina respektive hemmaopinioner. Hur mycket konkret som levereras ur samtalen återstår att se, men mötet i sig markerar att dialogen mellan stormakterna fortsätter, trots djupa meningsskiljaktigheter.