Trumps förhandlingsstil hotar kärnvapensamtalen med Iran

Kollisionskurs mellan två förhandlingsstilar

Inför en ny förhandlingsrunda i Pakistan, där vicepresident JD Vance väntas delta, pekar analytiker på en grundläggande konflikt mellan USA:s och Irans sätt att förhandla. David E. Sanger skriver i The New York Times att det aldrig varit tydligare att Trump, som ser sig som en mästare i tvångsdiplomati, mött en motståndare som värdesätter just det han saknar, nämligen uthållighet.

Robert Malley, som förhandlade med Iran inför kärnenergiavtalet 2015, sammanfattar klyftan i ett citat:

– Trump kräver omedelbara resultat. Irans ledarskap spelar the long game. Trump insisterar på ett bländande, rubrikgripande utfall. Irans ledarskap svettas över varje detalj, säger Malley till The New York Times.

Det förra stora avtalet, som slutfördes 2015, tog nästan två år att förhandla fram. Irans förhandlingsstil bygger på att uthärda enormt tryck snarare än att ge efter på kärnfrågor, något som Malleys beskrivning understryker.

Trump bryter mot sina egna regler

CNN:s analytiker Stephen Collinson påpekar att Trump i sitt beteende inför samtalen bryter mot ett av sina egna centrala budord. I sin bok "The art of the deal" från 1987 skrev Trump själv att det värsta man kan göra i en förhandling är att verka desperat efter ett avtal.

Ändå har presidenten under dagarna inför samtalen publicerat inlägg på Truth Social där han hävdat att Iran redan gått med på alla amerikanska krav, inklusive att lämna över sina kärnbränslereserver och öppna Hormuzsundet. När Teheran offentligt dementerade uppgifterna och förklarade att Trump hittat på alltihop, svarade han med hot om att skicka "massor av bomber".

Collinson skriver att det konstanta flödet av motsägelsefulla uttalanden förstärker bilden av en president utan strategi, och att Trump knappast erbjuder något pokerface inför Irans förhandlare.

Kontrasten är skarp: Irans makthavare håller sig i bakgrunden och är tysta, medan Trump driver narrativet dygnet runt via sociala medier. Sanger noterar i sin analys att detta sannolikt är den första väpnade konflikt som till stor del förs via sociala medier, där presidenten tillkännager resultat innan förhandlingar ens ägt rum.

Insatserna är höga. Analytiker varnar för att ett sammanbrott i samtalen kan leda till förnyade strider i Mellanöstern, globala energikriser och, i värsta fall, ett Iran som efter förhandlingarna är mer övertygat än någonsin om att landet behöver ett kärnvapen. Vances planerade resa till Islamabad de närmaste dagarna väntas ge en första indikation på om en förhandlingsram överhuvudtaget är möjlig att uppnå.