USA och Iran sluter avtal, men experter varnar: det är en deal om att fortsätta förhandla

Vad innehåller avtalet egentligen?

Bakom Trumps segersamma retorik döljer sig ett avtal präglat av ömsesidig misstänksamhet mellan Washington och Teheran. Enligt Omnis rapportering, skriven av Nora Adin Fares, är överenskommelsen inte ett slutgiltigt kärnvapenavtal utan snarare en struktur för att hålla samtalen vid liv.

Parterna har enats om att fortsätta förhandla, vilket innebär att de mest känsliga frågorna, bland annat Irans urananrikning och sanktionslättnader, ännu inte är lösta. Avtalet ger båda sidor möjlighet att presentera en diplomatisk framgång hemma utan att ha gjort de svåraste eftergifterna.

Det påminner om en förhandlingstaktik där processen i sig är produkten, snarare än ett konkret genombrott i sakfrågan.

Misstänksamheten präglar varje formulering

Texten i avtalet bär tydliga spår av att ingen av parterna litar fullt ut på den andra. Varje åtagande är formulerat med utrymme för tolkning, vilket ger båda sidor möjlighet att backa utan att formellt ha brutit mot överenskommelsen.

Iran har under lång tid krävt garantier för att USA inte drar sig ur ett avtal igen, som Trump själv gjorde 2018 när han lämnade JCPOA. Från amerikansk sida finns en djup skepsis mot iranska löften om begränsad kärnteknisk verksamhet, en skepsis som återspeglas i avtalets vaga formuleringar snarare än bindande mekanismer.

Det innebär att avtalet är sårbart redan från start. Om den politiska viljan viker på någon sida finns juridiskt och diplomatiskt utrymme att lämna utan dramatiska konsekvenser.

Trump säljer in det som en historisk seger

Trump valde att presentera avtalet som ett genombrott av historiska mått, ett grepp som passar hans politiska varumärke men som riskerar att skapa orealistiska förväntningar. När detaljerna väl granskas är bilden betydligt mer återhållsam.

Formuleringen "ett färdigt avtal" stämmer i den meningen att parterna skrivit under något, men innehållet är mer ett avsiktsförklaringsdokument än ett heltäckande icke-spridningsavtal. Kärnfrågan, hur mycket uran Iran får anrika och till vilken nivå, kvarstår olöst.

Förhandlingarna väntas återupptas under sommaren 2026, och det är först då som avtalet sätts på riktigt prov. Hur mycket Iran är villigt att begränsa sitt kärnprogram, och vad USA erbjuder i gengäld i form av sanktionslättnader, avgör om det här ramverket leder till något bestående eller kollapsar under trycket av inrikespolitiska krafter på båda sidor.