Venezuelas nya ledare Rodríguez testar sin makt mitt i landets värsta jordbävning på över hundra år

En oväntad makttransition

Rodríguez kastades in i presidentrollen genom ett militärt spektakel av sällan skådat slag. Övergången skedde snabbt och utan det folkliga mandat som en ordinarie valprocess hade gett.

Hennes position är ovanlig. Hon balanserar en skör allians med USA under Donald Trump, trots att Venezuela under lång tid stått i direkt konflikt med Washington. Den relationen, som kritiker kallar en ohelig allians, sätts nu på prov av krisen.

Jordbävningen utmanar regimens legitimitet

Naturkatastrofen är den värsta Venezuela upplevt på över hundra år och slår mot ett land som redan är hårt åtgånget av ekonomisk kollaps, emigration och politisk instabilitet.

Hur Rodríguez hanterar katastrofinsatsen avgör i hög grad om socialistpartiet kan behålla, eller till och med stärka, sitt grepp om makten. Historiskt har regimer använt naturkatastrofer för att konsolidera kontroll, genom att styra hjälpflöden, kontrollera narrativet och positionera sig som räddare.

Samtidigt bär partiet ett tungt arv. Årtionden av misskötsel har urholkat landets infrastruktur och institutionella kapacitet, vilket försvårar en effektiv krishantering.

Trumps roll i ekvationen

Relationen mellan Rodríguez och Trump-administrationen är central. USA har länge använt ekonomiska sanktioner som påtryckningsmedel mot Caracas, men signaler från Washington antyder en mer pragmatisk linje under det senaste halvåret.

Om Trump väljer att lätta på sanktioner eller bidra med katastrofhjälp stärker det Rodríguez ställning inrikes. Om hjälpen uteblir riskerar hon att framstå som isolerad, trots sina diplomatiska närmanden norrut.

Jordbävningen är därmed inte bara en humanitär kris, utan ett politiskt vägskäl för en ledare vars makt ännu inte är konsoliderad.