Foto: Freepik
Risken för en ny eurokris är begränsad på kort sikt, trots att protesterna i Frankrike ökar oron på finansmarknaderna. Det säger bedömare till Wall Street Journal och Dagens Industri.
Varför bedöms risken som liten just nu?
De flesta euroländerna är i bättre skick och mindre beroende av utländsk finansiering än under skuldkrisen för 15 år sedan. Dessutom har ECB nya verktyg för att hindra att oro sprider sig.
Samtidigt märks oron tydligt på marknaderna. Den franska tioåriga statsobligationsräntan steg med mer än 10 räntepunkter på måndagen, till strax under den högsta nivån på flera decennier, rapporterar CNBC. Börsindexet CAC 40 var ned 1,7 procent under eftermiddagen, och euron gav vika med 0,15 procent mot dollarn.
Räntepåslaget mot Tyskland har nått den högsta nivån sedan eurokrisen i början av 2010-talet. Franska räntor ligger nu även över Italiens och Greklands.
Vad är det som oroar i Frankrike?
Under helgen marscherade hundratusentals människor i protest mot politisk förlamning, levnadskostnader och läget i skolor och sjukvård. Demonstrationerna i städer som Paris, Lyon och Marseille övergick i bränder i byggnader och bilar, sammandrabbningar med polis och fler än 2 000 gripanden, enligt CNBC.
Utländska investerare äger en växande andel av den franska statsskulden, från cirka 48 procent i början av 2022 till nästan 60 procent i början av 2026. Det kan ge större volatilitet på obligationsmarknaden när riskviljan sjunker.
Hur ser riskerna ut på längre sikt?
Gavekals Europaekonom Cedric Gemehl varnar för längre sikt. Enligt Dagens Industri bedömer han att turbulensen kan fortsätta fram till presidentvalet nästa år.
– Om Frankrike fortsätter att ha ett underskott på 5–6 procent under de närmaste åren kommer det verkligen öka risken för en eurokris, säger Cedric Gemehl, Europaekonom på Gavekal, till DI.
RBC Bluebays Mike Bell är mer pessimistisk.
– Det finns en mycket påtaglig risk för en fransk statsskuldskris, säger Mike Bell, chef för marknadsstrategi på RBC BlueBay Asset Management, till CNBC.
Bell menar att Frankrike behöver få ordning på de offentliga finanserna, bland annat genom att höja pensionsåldern. Han påpekar att protesterna pågår redan innan en sådan diskussion har inletts.
