Cannes filmfestival beskrivs som en "omättlig mammut" av kritiker och krönikor

"Filmens mecka" eller cirkus?

The Guardians krönikör Agnès Poirier sätter fingret på festivalens dubbla natur i en krönika som Omni refererar till. Filmer, fester och lyx blandas med hunger, ilska och fånigheter, och Cannes har enligt Poirier vuxit till "en omättlig mammut som hela tiden behöver större utrymme".

– Jag älskar det, skriver Poirier, som beskriver festivalen som en cirkus på både bästa och sämsta sätt.

För många i filmbranschen förblir Cannes ändå "filmens mecka", ett nav där hela industrins ekosystem samlas under drygt en vecka varje år.

Kritikernas tysta överlevnadskonst

Bakom glamouren döljer sig ett annat drama, nämligen filmrecensenternas. I Le Monde beskriver krönikören Guillemette Faure den press som uppstår när filmvisningarna avlöser varandra i raskt tempo och varje recension kan påverka relationer inom det lilla filmekosystemet.

När en film inte håller måttet gäller det att navigera försiktigt. Faure listar ett antal beprövade knep: fokusera på produktionen snarare än berättelsen, tala om filmskaparen, eller hävda att upplevelsen behöver tid att smälta.

– De sista tio minuterna ägnas inte längre åt att se filmen, utan åt att planera sin sorti. Eftertexterna blir ett tillfälle att testa sina formuleringar på personen bredvid, skriver Faure i Le Monde.

Vid akuta nödlägen finns alltid en sista utväg, att smita ut bakvägen.

Beskrivningen speglar en festival där det konstnärliga och det sociala är oupplösligt sammanflätade, och där en felformulerad recension kan stänga dörrar i en bransch där alla känner alla. Årets festival fortsätter och fler filmer, reaktioner och krönikor väntas under de återstående dagarna.