Debatten om Robyn rasar på kultursidorna: "Infantil livshållning" mot "det mest radikala på evigheter"

Är Robyn radikal eller bara tidsenlig?

Debatten tog fart när DN:s kulturskribent Johanna Frändén den 17 april lyfte fram Robyn och Zara Larsson som symboler för ett motstånd mot ett krympande utrymme för kvinnor.

– Robyns statement under våren om att hon vill vara "kåt på livet" är det mest radikala jag hört på evigheter, skriver Frändén.

Aftonbladets Marcus Hägglund svarar med att ifrågasätta hela premissen. Han menar att ett album med teman som gravida engångsligg och onani, det Aftonbladets kritiker Saga Cavallin beskriver som ett "präktigt, RFSU-kompatibelt sexual wellness-tema", knappast utmanar någonting i en tid där obundenhet och personlig njutning redan är kulturens ledstjärnor.

– Hur exakt är Robyns album ett uns radikalt i en tid när obundenhet, ungdomsdyrkan och personlig njutning är ledstjärnorna framför alla andra, skriver Hägglund i Aftonbladet.

Hans slutsats är att det Frändén kallar uppror i själva verket är ett försvar för det rådande, och att det verkligt radikala i dag är ett kristet frihetsideal, inte skamlös självhävdelse.

Pionjär eller föredetting?

Bakom den aktuella ordväxlingen finns en bredare diskussion om Robyns plats i svensk musikhistoria och om popmusik som konstform för medelålders artister.

Aftonbladets Kristofer Andersson argumenterar i en recension från den 27 mars för att Robyn länge förtjänat en mer central roll i den svenska musikkanon. Han pekar på hennes skifte 2005, när hon lämnade BMG och startade skivbolaget Konichiwa Records, som ett förbisett vägskäl i svensk pop. Med album som Body Talk och samarbetet med Kleerup förde hon in housemusikens rötter, från 1980-talets gayklubbar i Chicago, i det svenska mainstreammedvetandet.

Expressen-krönikören Victor Malm intar en annan position. Han kopplar Sexistential till vad han beskriver som 2010-talets "outhärdliga" uppriktighetskultur, med referenser till serien Girls, Bon Iver och Hanya Yanagiharas roman Ett litet liv. Skivan är enligt Malm "anakronistisk" och manipulativ i sin strävan efter autenticitet, snarare än genuint nyskapande.

Debatten speglar en större kulturstrid

Det som börjat som en skivrecension har vuxit till en principdebatt om individualism, frihet och vad som räknas som politiskt motstånd i dag.

Hägglund sammanfattar sin kritik med att förväxlingen mellan obundenhet och frihet är vår tids kanske största villfarelse, och att en livshållning som stryker tidsandan medhårs inte förtjänar etiketten radikal. Frändén å sin sida menar att självständighet och agens måste försvaras på nytt i takt med att nykonservativa rörelser och religiösa röster vinner mark i samhällsdebatten.

Debatten pågår och ytterligare röster väntas ta plats på kultursidorna under de kommande veckorna.