Foto: AI-genererad illustration
Trubaduren William Sundman Sääf slängdes nyligen av tunnelbanan. Händelsen har fått tre skribenter att ta ställning i en debatt om ordning, trygghet och utrymmet för det som stör.
Brodrej: kollektivtrafiken är ingen scen
Expressens Gunilla Brodrej menar att kollektivtrafiken inte är en öppen scen för självförverkligande. Hon tycker att musikerns egen reaktion säger något om samtiden. Sundman Sääf kallade ordningsvakterna för ”jävla fascistpack”.
Enligt Brodrej handlar det om något större:
– Nämligen att varje gräns numera uppfattas som förtryck av den som själv vill breda ut sig, skriver Gunilla Brodrej i Expressen.
Hellmen: ett parodiskt exempel på preventiv repression
I Dagens Nyheter går advokaten Peter Hellmen i motsatt riktning. Han beskriver fallet som ”ett närmast parodiskt exempel på den preventiva repressionens logik”.
Hellmen påpekar att musikerna inte ens hunnit ta upp sina instrument innan ordningsvakterna ingrep. Han skriver att trygghet allt oftare förväxlas med frånvaro av störningsmoment.
Enligt honom får det en konsekvens:
– Så småningom blir det inte längre särskilt viktigt om någon faktiskt stör ordningen utan det räcker att någon skulle kunna göra det, skriver Peter Hellmen, advokat.
Sjöberg: musiken som motpol
Eskilstuna-Kurirens politiske redaktör Hannes Sjöberg lyfter fram ett bredare samhällsperspektiv. Han skriver att sådant som stör, skaver eller sticker ut i allt större utsträckning betraktas som ett problem.
Sjöberg tycker att musiken har en viktig roll att spela som motpol till den utvecklingen. Hans slutsats är kort:
– Låt spelmannen skruva sin fiol, skriver Hannes Sjöberg, politisk redaktör på Eskilstuna-Kuriren.
