"Toy story 5" får kritik för pekpinnar, men recensenterna gråter ändå

Skärmtidsdebatt tar över berättelsen

Filmen tar upp kampen om leksakernas plats i en värld dominerad av skärmar, en premiss som flera kritiker reagerar på. SvD:s Erika Hallhagen beskriver tonen som rentav "gammaltestamentig" och menar att Pixar varit väl föräldratillvänt i sitt moraliserande.

– Om man inte visste bättre hade man kunnat tro att filmen är sponsrad av Folkhälsomyndigheten, skriver Daniel Hånberg Alonso i Aftonbladet.

I DN konstaterar Sebastian Lindvall att berättelsen är ovanligt svag och att budskapet blir distraherande, eftersom filmen inte har tillräckligt mycket annat att erbjuda för att bära upp det tunga temat.

Känslorna sitter ändå på plats

Trots kritiken mot moralpekandet är recensenterna eniga om att Pixar fortfarande vet hur man når publiken känslomässigt. Kulturnytts Joakim Silverdal lyfter fram det som en styrka att filmen vågar ta något på allvar, och Hånberg Alonso noterar att moralpaniken successivt blir mer nyanserad och att filmen landar i ett fint slut.

Animationen beskrivs som vacker och skicklig, och Conan O'Briens röstroll som en elektronisk toaletthjälpreda lyfts fram som ett roligt inslag. Gemensamt för de flesta recensioner är att tårarna flödar innan eftertexterna börjar rulla, 31 år efter att serien introducerades.

Flera kritiker är också ense om att filmen trots allt tillför något genuint i den annars trötta debatten om barn och skärmtid. Snittbetyget baseras på sex av nio recensioner, eftersom inte alla publicationer sätter betyg.