Analytiker: Starmer föll för att han aldrig förstod sitt eget jobb

Visste inte vad jobbet gick ut på

Historikern Anthony Seldon, som skrivit biografier om samtliga brittiska premiärministrar från John Major till Rishi Sunak, är kategorisk i sin dom. Han slår fast i en intervju med The Guardians Peter Walker att Starmer inte hade en susning om vad han höll på med.

Seldon identifierar tre grundläggande brister. Starmer förstod aldrig vad jobbet som premiärminister faktiskt innebar. Han visste inte vilken politik han ville driva. Och han visste inte vem som skulle genomföra den.

Resultatet blev, enligt Walker, att Starmer paralyserades av det han kallar "maktens oändliga valmöjligheter", en ledare som frös inför varje vägval i stället för att fatta beslut.

– Han visste inte vad jobbet gick ut på, han visste inte vilken politik han ville föra och han visste inte vem som skulle få det att hända, säger Anthony Seldon, historiker och premiärministerbiograf.

Löftet om förändring infriades aldrig

I sitt segertal efter valet 2024 lovade Starmer britterna förändring. Med facit i hand framstår det löftet som tomt, enligt Sky News politiska redaktör Beth Rigby.

Rigby pekar på att Starmers kroniska obeslutsamhet till slut drev fram hans fall. Varje tvekan, varje uteblivet beslut, eroderade hans ställning inom partiet och i opinionen.

Den slutliga utlösande faktorn kom när försvarsminister John Healey lämnade regeringen i protest, något Rigby beskriver som spiken i kistan för Starmers ledarskap.

Att en sittande försvarsminister väljer att avgå mitt i ett skärpt säkerhetspolitiskt läge i Europa understryker djupet av den kris som byggts upp under Starmers tid vid makten.

Gapet mellan förväntningar och verklighet

Sällan har klyftan mellan förväntningar och utfall varit så stor för en brittisk premiärminister, är den samlade bilden från analytikerna. Starmer kom till Downing Street med en meritlista som inkluderade åklagarämbetet som Director of Public Prosecutions och år av metodiskt partiarbete för att rensa upp efter Jeremy Corbyns era.

Det var en bakgrund som signalerade kompetens, ordning och riktning. I stället visade sig ledarskapet sakna just de egenskaperna när de behövdes som mest.

Analysen från Seldon och Rigby sammanfaller med en bredare debatt i brittisk press om vad Labours valseger 2024 egentligen representerade, om det var ett aktivt stöd för Starmer eller ett uttröttat nej till de konservativa efter 14 år vid makten. Den frågan får nu förnyad aktualitet när partiet tvingas hantera efterspelet av ett ledarskap som aldrig fann sin form.