Den blöta vintern bäddade för jättebränderna i Frankrike och Spanien

Så skapade vinterns regn ett eldfarligt bränsle

Det låter paradoxalt, men fukt är en del av förklaringen till brändernas kraft. Den blöta vintern fyllde markerna med näring och fukt, vilket ledde till rik växtlighet, skriver Brendan Wood i en analys i The Guardian.

När torkan sedan slog till förvandlades all den vegetation till vad Wood beskriver som "ett överflöd av fint bränsle", torrt och lättantändligt, utspritt över stora ytor. Kombinationen gav bränderna exceptionellt gynnsamma förutsättningar redan innan de ens startade.

Bränderna sprider sig via gnistpelare

När elden väl fått fäste förstärker den sig själv på ett destruktivt sätt. Uttorkade buskar, rötter och träd antänds och de större växtdelarna brinner längre och hetare.

Värmen skapar, enligt Woods analys i The Guardian, pelare av extremt varm luft som för gnistor långt bort från själva eldsvådan. Det gör bränderna svåra att begränsa och förklarar hur de kan hoppa över brandgator och andra skyddsbarriärer.

New York Times gör samma analys: när skogarna är tillräckligt torra räcker en enda gnista. Johann Georg Goldammer, chef för det tyska forsknings- och rådgivningsinstitutet för skogsbränder GFMC, beskriver det som Europas uttorkning.

– Vegetationen tar stryk av den här extremvärmen och torkan. Och det här byggs på hela tiden, säger han.

Goldammers ord pekar mot det som oroar forskare mest, att varje säsong läggs ovanpå den förra och att marken aldrig hinner återhämta sig fullt ut innan nästa extremsommar slår till.