Irans president ber grannländer om ursäkt, men experter ifrågasätter hans makt
Foto: AI-genererad illustration
Irans president Masoud Pezeshkian bad på lördagen grannländerna om ursäkt för de attacker som Iran genomfört under kriget mot Israel och USA. Samtidigt ifrågasätter experter hur mycket presidentens löften egentligen är värda.
Kriget mot Iran har enligt Al Jazeera gått in i sin andra vecka, med massiva explosioner i Teheran och på andra platser i landet. Trump kräver “villkorslös kapitulation”, men Pezeshkian uppger att Iran aldrig kommer att ge upp och att landet fortsätter att slå mot mål i Israel och Gulfregionen med drönare och missiler.
Presidenten lovar att inte attackera grannländer
Pezeshkian har lovat att Iran inte ska attackera grannländer, så länge attacker mot Iran inte sker från deras territorium. Han bad också om ursäkt till de länder som redan drabbats av iranska angrepp under konflikten.
Löftet låter konkret, men frågan är om presidenten har mandat att hålla det. Enligt Al Jazeera är presidenten formellt bara den näst högst rankade i den iranska maktstrukturen, och beslut om militära operationer ska ha fattats av Irans styrande råd, inte av presidenten ensam.
Revolutionsgardet styr säkerhetspolitiken
Den verkliga makten över Irans militära beslut ligger hos revolutionsgardet, inte hos presidenten. Det säger Resul Serdar, Al Jazeera-journalist med fokus på iransk politik, i en intervju med Omni.
Sedan ayatolla Khamenei dödats ligger makten i princip helt hos gardet, uppger Serdar. Dess nuvarande ledare, Ahmad Vahidi, beskrivs som en av de mest radikala i gardets historia.
– Det är de som bestämmer om man ska attackera eller inte, säger Resul Serdar.
Han är tydlig med att presidenten saknar reellt inflytande i säkerhetsfrågor, även under normala omständigheter.
– Jag tror inte att Pezeshkian eller någon annan politiker har något inflytande när det gäller säkerhetspolitiken, säger Serdar.
Presidenten har alltså i praktiken mycket lite att säga till om i strategisk utrikespolitik, även i fredstid. I ett aktivt krig, med revolutionsgardet i en stärkt maktposition efter Khameneis död, är hans handlingsutrymme ännu mer begränsat.
Hur kriget utvecklas de kommande dagarna beror därmed i hög grad på revolutionsgardets beslut, snarare än på de löften som landets president väljer att ge.
