Kranvattnet i Longyearbyen oduglig: Norges regering vill behålla civilbefolkningen på Svalbard

Varför går det inte att dricka vattnet i Longyearbyen?

Tungmetaller från tinande permafrost förorenar dricksvattnet, skriver The Guardian. Huvudkällan är den uppdämda sjön Isdammen, där tinad permafrost har lämnat berggrund bar så att metaller läcker ut i vattnet.

Marjolaine Verret, permafrostexpert och docent i arktisk geologi vid University Centre in Svalbard, pekar på en kombination av tinande permafrost och skiffer som innehåller mineralet pyrit.

När pyrit möter vatten och syre bildas surt vatten som löser ut tungmetaller ur berget. I Longyearbyen är det främst mangan som är problemet.

Kommunen, Longyearbyen lokalstyre, varnade de 2 600 invånarna i september 2025. Manganhalten var då 25 gånger högre än Folkhälsoinstitutets rekommenderade 50 mikrogram per liter. Borgmästare Terje Aunevik säger att manganhalterna har "gått ballistiska".

Longyearbyen värms enligt The Guardian upp fem till sju gånger snabbare än världsgenomsnittet.

Hur får invånarna tag på dricksvatten?

Svalbard Bryggeri har ett reningssystem och har det senaste året levererat stora containrar renat vatten till butiken, uppger Svalbardposten. Där fyller invånarna sina dunkar.

– Vi hjälps åt, vi som bor här. Men det är så klart sorgligt att vi inte kan dricka kranvattnet, säger bryggerichefen Ronny Strømsnes till TV2.

Vattenkvaliteten i Isdammen varierar fortfarande kraftigt. De senaste proverna visar för höga halter av mangan, sulfat, nickel och aluminium, enligt Svalbardposten.

Beredskap och långsiktig lösning

Statssekreterare Kristine Kallset framhåller vattnets roll för beredskapen, i en tid då både Ryssland och USA vill öka sin närvaro i Arktis.

– Säker tillgång till vatten är en viktig del av beredskapen på Svalbard, säger Kristine Kallset, statssekreterare, till NRK.

En permanent lösning tar flera år, skriver Svalbardposten. Ett pilotprojekt med reningsteknik i Isdammen visar att manganhalten kan sänkas, men det befintliga reningsverket räcker inte. Sektorchef Karine Hauan säger att nya anläggningar krävs om vattnet från Isdammen ska kunna användas som dricksvatten.

Kommunens tekniska sektor har två anställda och en inhyrd för vattenfrågor. Rekryteringsförsök har misslyckats, uppger Hauan. I oktober väntas en rapport som ska avgöra vilken huvudvattenkälla kommunen ska använda, och hur reservvatten, reningsteknik och kapacitet ska lösas.