Kanye Wests nya album "Bully" får ljummet mottagande trots att antisemitismen är borta
Foto: AI-genererad illustration
Kanye West, som kallar sig Ye, försöker återupprätta sitt rykte med albumet "Bully", men kritikerna är inte imponerade. Skivan hyllas varken för sin äkthet eller sin kvalitet.
Ångern låter inte trovärdig
Efter år av offentlig härdsmälta, hakkorströjor och antisemitiska uttalanden publicerade Ye i januari en helsidesannons i Wall Street Journal där han bad om ursäkt till det judiska folket. På "Bully" finns inga referenser till Hitler eller antisemitiska påhopp, och skivan innehåller heller inga störande ljudklipp från ex-fruar eller kusliga kärleksballader.
Men ribban är låg, och kritikerna noterar att den är precis lika låg som den låter.
– Ye är en narcissist som vet att han ställt till det men inte vill ta ansvar, så han skruvar ner sitt punkterade ego och skyller på "systemet", skriver Kieran Press-Reynolds i Pitchfork.
Press-Reynolds menar att skivan mest är en billig kopia av den gamla Kanye, packad med 808s-inspirerat Auto-Tune, metalbeats från Yeezus-eran och hackade soul-samples, men utan det som en gång gjorde dem meningsfulla.
Bra samplingar räcker inte
"Bully" är Wests tolfte studioalbum och har försenats åtta gånger sedan det annonserades 2024. En kortare version, "BULLYV1", släpptes redan i mars 2025. Den slutliga versionen sträcker sig drygt 13 minuter längre och innehåller bland annat Don Toliver på spåret "Circles".
Peter A Berry på Complex konstaterar att nästan varje låt bärs upp av soulsamplingar, men att albumet tyngs av trötta texter och färglösa refränger.
– Om man kisar med öronen lite kan man höra svaga spår av Yeezys storhet, skriver Berry.
Slants Paul Attard beskriver "Bully" som en skiva om vad som pågår med Ye, som aldrig faktiskt utforskar vad som pågår med honom. Attard lyfter fram den inkonsekventa dramaturgin: öppningslåtarna presenterar West som återvändande royalty, varpå han omedelbart omfamnar ödmjukhet, för att sedan återgå till skryt av "The College Dropout"-snitt, utan urskiljbar logik i ordningen.
Jeff Ihaza på Rolling Stone är inne på samma spår och skriver att skivan låter livlös, som om den Ye som fans minns, liksom den tid han representerar, aldrig kommer tillbaka.
Rehabiliteringsturnén fortsätter
Parallellt med skivan har Ye genomfört det som Rolling Stone kallar en imagerehabiliteringsturnering. I januari intervjuades han av Vanity Fair, där han beskrev komplikationer efter den bilolycka 2002 som inspirerade genombrott som "Through the Wire", och lyfte fram sin diagnostiserade bipolära sjukdom.
Huruvida det räcker för att återvinna ett brett förtroende återstår att se. "Bully" är ute nu på streamingplattformar, och reaktionerna från fans och övrig press kommer att ge en tydligare bild av om rehabiliteringen faktiskt landar, eller om den, likt skivan, stannar på ytan.


