Foto: AI-genererad illustration
Den mexikanska högtiden Dia de los muertos, De dödas dag, inleds i dag och firas den 1 och 2 november. Familjer samlas över hela landet för att hedra döda släktingar, vars själar anses återvända tillfälligt till jorden.
Hur uppstod De dödas dag?
Exakt när och hur traditionen uppstod är okänt. Dess rötter finns i Latinamerika före den spanska koloniseringen, som ledde till att katolska seder vävdes in i firandet.
Firandet jämförs ofta med Halloween, men det är felaktigt, skriver CNN. Båda högtiderna kan ha gemensamt ursprung i katolska Alla helgons dag och Alla själars dag. Andra menar att De dödas dag är unikt mexikansk, och vissa experter anser att ursprunget går tusentals år tillbaka.
Orange tagetesblommor, levande ljus och ansikten målade som skelettfigurerna catrinas fyller gatorna varje år, enligt AP.
Vissa inslag är betydligt nyare. Den stora paraden genom Mexico City skapades för inspelningen av James Bond-filmen ”Spectre” från 2015 och har levt kvar sedan dess.
Hur firas dagen på kyrkogårdarna?
Det centrala firandet sker på kyrkogårdar, där familjer samlas kring gravarna med sånger, rökelse och votivgåvor, skriver CNN.
I byn San Andrés Mixquic i utkanten av Mexico City har familjen till Ángel Jiménez del Águila samlats vid hans grav. Han dog 2010. Efter flera dagars städning av gravar och dekorering av gravstenar med tagetes fylls kyrkogården av doften från copalrökelse och brinnande ljus.
– Salucita för våra döda, säger Jesús, son till Ángel, när han höjer ett glas för sin far.
Hotar turismen den intima stunden?
Firandet i Mixquic lockar turister från hela världen, och på kyrkogården går dussintals av dem runt och fotograferar familjer i skymningen. Byns invånare uppger enligt CNN att besökarna riskerar att göra sorgen till en skådespel när de är fler än de boende.
Martha Nashieli, dotter till Ángel, fick för några år sedan vänta utanför kyrkogården när hon skulle lägga blommor på faderns grav.
– De släppte inte in mig. Jag var frustrerad eftersom han är min pappa, jag kommer härifrån, och de lät mig inte komma in eftersom det var hav av människor, säger Martha Nashieli.
Hon är 40 år och har sedan barndomen följt med familjen varje 2 november för att besöka morföräldrarnas gravar, omgiven av utomstående.
– Plötsligt blir något intimt, jag vill inte uttrycka det så, men det blir ett skådespel, eller hur? Och det här är något intimt, något väldigt privat. Vid varje grav finns en känsla av gemenskap, säger Martha Nashieli.
Hon vill inte att besökarna slutar komma, men ser en svårighet i hur traditionen ska delas.
